måndag 19 oktober 2009

Är jag mamma?

Jag har fortfarande efter 19 månader med Oliwer svårt att förstå att jag är mamma. När vi är tillsammans känns det som världens naturligaste sak att vara det, men när jag är med mina bästa vänner till exempel som inte har barn eller när jag sitter ensam kommer man tillbaks till tiden utan barn. När allt hägra kring en själv och man inte behövde tänka på någon annan.

Tiden går så fort, det känns som det var nyss jag och mina klasskompisar sprang runt på skolgården på Frösve och lirade bandy i snön, när handbollslaget spöade Skövde HF eller när man började högstadiet och var livrädd att gå igenom uppehållsrummet..

Nu är jag iallafall snart 23 år, Har världens underbaraste unge, ett knytt i magen, min stora kärlek, ett stort hus och flera djur.. Jag har allt man någonsin kan önska sig och lite till. Jag skulle aldrig byta ut mitt liv eller ångra att jag har valt att leva mitt liv såhär..

Fast att vuxenlivet är skrämmande så tror jag att jag hellre väljer det än att ständigt vara 15..
Min goding..

4 kommentarer:

Rebecka sa...

Låter så härligt!:) Längtar tills jag får det som du! Å ja, Frösve känns inte långt borta! Men nu börjar vi bli vuxna, men barnet i oss kommer alltid finnas kvar!:) Är glad att jag har dig som vän Eve!<3

Sara sa...

Ja visst känns de konstigt att tiden kan gå så fort på nått sätt och ändras så mycke.tänk vilken lycka det är att ha våra barn. va skulle vi va utan dom!/puss

miadeluxe sa...

livets gång... men skönt att ha minnen att se tillbaka mot samtidigt som man spänt väntar på framtiden som står bakom dörren :) du har ett toppen liv som jag tror många runt om i världen bara drömmer om att ha :) <3<3<3 du är guld värd!!!!

miadeluxe sa...

p.s jag läste snabbt som tusan förbi de där du skrev om skövde hf :P