Jag var och tittade på dopklänningen min mormor har sytt till Oliwer igår, och jag började nästan gråta.. Det var det finaste jag har sett, precis så jag hade tänkt mig plus hundra gånger bättre.. Åh jag älskar mormor, och jag vet att även fast hon ser sämre och inte är lika stadig på handen som förr så har hon sytt all sin kärlek i klänningen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar