Det är ju helt sjukt vad man man kan känna saknad.. "det var ju bara en hund" kanske någon tänker, men hon var inte bara en hund.. hon var Lillan, våran älskade minitax som hade en helt underbar personlighet, hon älskade alla, hon ville vara nära och mysa hela tiden, hon satt i fönstret och skällde på cyklister och andra hundar... saknar henne så..
Det blev ännu mer påtagligt när jag var hos mamma och pappa tidigare i veckan, då förstod man verkligen att hon inte fanns mer.. föräldrarnas sorgsna blickar, inget skällande när man gick in genom dörren, ingen som kom och mötte mig och hoppade upp på mina ben..hon är en ängel nu..
Lillan och Bamse myser..
1 kommentar:
Beklagar verkligen! nä det är inte bara en hund det är en familjemedlem. Å det är jätte hemst å mista dem. De blir som en i familjen. Så de ä svårt!/kramar
Skicka en kommentar