Ta tag i det

Det känns som att det bara är att ta tag i livet och försöka ignorera den här yrseln. Jag kan ju inte bara ligga på soffan och lipa och undra när det ska gå över. MEN det är lättare att säga det än att göra det. Energin finns inte, känns i kroppen som om att den inte har fått sova på flera veckor men lite sömn har den allt fått så jag förstår inte problemet.

På tisdag fick jag tid på MVC (de verkade inte ta mig direkt på allvar i fredags när jag ringde, men de ska väl veta bäst) Nu hoppas jag bara på att det ska bli bättre men det känns dock inte så, det lär inte bli något jobb imorgon :(

Pallade några timmar hos Ronia igår. Skitmysigt hade hon gjort det med varm smörgåstårta och efterätt! Mycket trevligt hade vi tyckte jag fast jag mest satt i hörnet och lyssnade på de andra. Jag hoppas att de fick en urtrevlig festkväll igår!! Det är de värda!