Ja den som skaffar barn för att de vill att förhållandet ska bli bättre tänker ju bara helt fel. Jag sitter här ibland och funderar över hur alla får det att funka, med barn, hus, sig själva och förhållandet.. Hur har min mamma och pappa lyckats hålla ihop i över 25 år? Hur har min mormor och morfar lyckats att hålla ihop i nästan 60år? Vad är hemligheten?
Ahh jag låter lika bitter som jag känner mig..
Rycka upp sig kanske och ta ett snack med A..
4 kommentarer:
Ja det där är en konst. Det är hårt imellan åt att få ihop allt. och man får ibland bara "stå ut" typ. För de blir bättre de lovar ja. Men det är svårt imellan åt.
Ja vet inte riktigt hur man lyckas men man gör de.
Ingen sa att det skulle bli lätt! Vi har alla våra upp och nedgångar när det gäller allt. Humör, förhållande och allt som hör där till. Jag tror att hemligheten bakom ett långt kärleksförhållande är just att aldrig ge upp hur jobbigt det än verkar. Eller rättare sagt att inte ge upp för lätt. Kommunikation är a och o i ett förhållande också. Dock är det väl inte männens bästa sida? Inte i Andreas fall. Han drar sig verkligen för att "prata ut om saker". Han förstår sig liksom inte på det.. Medans vi kvinnor är gjorda för att just prata ut.
Något som verkligen kan ge ett superlyft i ett förhållande är att hitta på något nytt tillsammans. Hela familjen eller bara ni två på tu man hand? Åk i väg över en natt och bara njut av allt ni faktiskt har tillsammans och det är också viktigt att prata om framtiden. Lägg upp en plan! Kanske börja spara till en gemensam utlandssemester? Att ha något att se fram emot är en utomordentligt bra morot för att klara av vardagen! :)
Oj vad svammel det blev. Men du ska veta att hur perfekt någon annans förhållande verkar så är det långt i från hur det verkligen ser ut. Jag drar mig för att skriva om känslor i min blogg nuförtiden. speciellt om mig och Andreas. Även fast jag ofta känner för det. Kanske borde bli en ändring på det nu. Det är ju SÅ skönt att skriva av sig.
Men du Evelyn, du är en fantastisk tvåbarnsmamma och sambo! Glöm inte det! I svåra tider, tänk på vad du har. En familj, vänner och hus! Det är långt ifrån vad alla har.
Sköt om dig nu!
Kramar!!
Visst sliter det på förhållandet att ha småbarn! Många som går isär gör ju det just när barnen är små. Uppmuntrande va?! Men jag tror som Emilie, att man ska inte ge upp. Hur det än känns i vårt förhållande så VET jag att Anders älskar mig, och vi har lovat varandra att alltid hålla ihop. Men som sagt, det kommer inte gratis. Man måste kunna prata, och man måste vara villiga att hjälpas åt. Men jag tror inte att något förhållande är idel solsken. Det går upp och ner. Kanske går många isär för att de trodde att allt skulle vara myspys hela tiden, och är inte beredda att jobba på det? Jag vet inte...
Men ta du ett rejält snack med honom. Min erfarenhet säger mig att även om vi tjejer tycker att saker och ting är hur uppenbara som helst, så är det inte alltid killen märker något alls... Lycka till, och håll ut - efter regn kommer solsken!
En tanke som ploppade upp - man kan ju faktiskt ta hjälp av äldre generationers visdom. Fråga din mamma eller mormor hur de har gjort när det känts tufft! De lär ju ha värsta erfarenheten.
Jag har haft mina föräldrar som förebild, fast omvänt... Tyckte alltid att de var så dåliga på att kommunicera och hela tiden pratade om varandra, och då lovade jag mig själv att se till att "hitta någon" som jag verkligen kunde prata med. Det gjorde jag, men det är inte alltid vi förstår vad den andre säger ändå... Det finns väl alltid något att jobba på, antar jag!
Skicka en kommentar