Vilken kväll. Efter Mia åkt förut utbröt KAOS här hemma. Jag älskar mina barn över allt annat men ikväll ville jag bara härifrån.. långt härifrån. Oliwer gjorde allt han inte får, swea bara skrek och skrek. När syrran skriker då blir brorsan ÄNNU värre. Ahh gud.. psykbryt nästa!
Anton kom iallafall hem för en stund sedan, oliwer somnade fort. Så nu har allt börjat ordna upp sig. Räkningarna är betalda och föräldrarpenningen är fixad. Bara packningen kvar sedan kan vi åka till Tiveden och husvagnen.
Att man kan bli trött på så söta barn.
2 kommentarer:
du är inte ensam. ja vet precis vilka känslor som kommer när man får den där paniken. Man vill bara låsa in sig å hålla för öronen å blunda och hoppas att man är nån annan stans när man öppnar ögonen. så känner ja i mellan åt.Finns här.
tack för en underbar liten pratstund... ja du ibland är ja glad att ja bara har 1 knodd att hålla ordning på... men i nästa sekund önskar man att de var fler, sötnosar är de allihopa :)
Skicka en kommentar