Känslig till tusen.

Jag har snart varit förälder i tre år, på dessa tre år har man vuxit mycket som människa och också blivit fruktansvärt känslig. Speciellt när det gäller barn. Lyssnade på radion häromdagen om en mamma som försökte hitta sin son, pappan till barnet hade tagit med honom till Irak eller Iran för två år sedan och de var nu spårlöst försvunna. Tänk att en dag bara bli av med sitt barn och inte veta vart barnet är, hur det mår om det lever?! Usch får ont i magen av bara tanken.

Vad skulle jag göra utan mina guldklimpar?!